Självkritik

Självkritiken säger: "Det där du gjorde var fel. Du är en dålig person."

Självkritik är en av de mest utmanande rösterna vi kan ha inombords, och samtidigt är den så vanlig att många av oss knappt märker när den är aktiv. Den är den där tysta men skoningslösa kommentatorn som granskar våra handlingar, tankar och känslor – och ofta hittar fel. “Varför sa du så?”, “Du borde ha gjort bättre ifrån dig”, “Alla andra klarar det här, varför gör inte du det?”. Känns det igen? Självkritiken är som en osynlig följeslagare som alltid verkar veta hur man bäst trycker ner oss, precis när vi behöver det som minst.

Självkritik är dock inte något vi föds med. Den är inlärd – ett beteende vi utvecklar baserat på vår uppväxt, våra erfarenheter och hur vi har lärt oss att se oss själva. I grunden är självkritik ett försök från hjärnan att skydda oss. Om vi kritiserar oss själva först, kanske vi kan undvika att andra gör det. Om vi håller oss små och undviker misstag, kanske vi inte blir avvisade. Självkritiken kan kännas som en slags "säkerhetsstrategi", men i verkligheten är den en av de största hindren för att vi ska kunna leva fullt ut.

Självkritik visar sig på olika sätt hos olika människor. Här är några exempel på hur den kan ta form:

Perfektionism

Självkritiken säger: "Det här måste vara perfekt, annars är det inte tillräckligt bra."
Resultatet? Du lägger orimligt mycket tid och energi på att få saker rätt – och känner dig ändå aldrig nöjd.

Jämförelse

Självkritiken säger: "Titta på hur bra de gör det. Du borde vara mer som dem."
Resultatet? Du känner dig otillräcklig, oavsett hur mycket du faktiskt åstadkommer.

Rädsla för att misslyckas

Självkritiken säger: "Om du försöker och misslyckas kommer alla se dig som en förlorare."
Resultatet? Du undviker att ta chanser, vilket håller dig tillbaka från att växa och utvecklas.

Skam och skuld

Självkritiken säger: "Det där du gjorde var fel. Du är en dålig person."
Resultatet? Du fastnar i en cykel av skuld och skam som dränerar din energi och självkänsla.

Men varför är självkritik så kraftfull? Det beror på att den ofta går direkt på vår självbild och vår känsla av värde. När självkritiken är stark, känns det som om den talar sanning – som om den definierar vem vi är. Men det är viktigt att förstå att självkritik inte är sanningen. Det är en inre röst, formad av våra rädslor och osäkerheter, och den går att förändra.

Effekterna av självkritik är dock långtgående. Den påverkar inte bara hur vi ser på oss själva utan också hur vi relaterar till andra. När vi är hårda mot oss själva är vi ofta mindre benägna att släppa in andra, be om hjälp eller visa oss sårbara. Det blir en ond cirkel där självkritiken förstärker känslan av isolering och ensamhet.

Det fina är att vi inte behöver vara fast i självkritikens grepp. Den rösten som en gång lärt sig att kritisera kan också lära sig att stödja, uppmuntra och visa medkänsla. Att förändra självkritiken handlar inte om att helt tysta den – det är en del av oss, och vi behöver förstå varför den finns där. Men vi kan lära oss att prata tillbaka, att skapa en balans mellan självkritik och självmedkänsla. För när vi möter oss själva med värme och förståelse istället för hårdhet, öppnar vi dörren till ett liv där vi vågar mer, känner oss friare och blir snällare mot oss själva.

Här på compassionguiden är vägen framåt målad med självmedkänsla. Att vara vänlig, förstående och omtänksam till oss själva, skapar grunden för att du ska kunna leva ditt liv fullt ut, både med omtanke till dig själv och människorna runtomkring dig.

Vill du veta mer om hur du kan lära dig mer om självmedkänsla? Hör gärna av dig till mig marielle@compassionguiden.se eller boka in ett kostnadsfritt samtal med mig.

Ta hand om dig 💕

Med värme och omtanke,

Marielle - Din compassionguide

Kategorier: : Tysta din inre självkritiker