Min väg hem

Mitt liv har länge handlat om att försöka vara till lags – att göra rätt val, att passa in, att vara den som andra ville att jag skulle vara.

Jag jagade andras godkännande, trodde att det var vägen till lycka. Men innerst inne visste jag knappt vad jag ville med mitt liv. Vad jag egentligen behövde för att må bra.  

Jag växte upp med föräldrar som inte riktigt fanns där för mig på det sätt jag behövde. Kanske var de själva så upptagna med sina egna liv och svårigheter att de inte hade utrymme att ge mig den trygghet och förståelse jag behövde.

Jag fick tidigt lära mig att vara den starka, att ta hand om mig själv och inte visa mina svagheter.

Men ingen sa någonsin: "Det du känner är viktigt. Du är viktig."  

Så jag gjorde som jag trodde man skulle göra. Jag tog ansvar, jag anpassade mig och försökte hela tiden att vara den som andra ville att jag skulle vara. Jag förlorade mig själv på vägen.

 Livet kändes som en ständig kamp – och till slut var det svårt att känna glädje eller mening. Det var först när jag började lyssna på mig själv som jag började förstå varför jag mådde som jag gjorde.  Jag insåg att jag hade byggt ett liv som inte var mitt.

Jag jagade bekräftelse från andra, men jag hade aldrig lärt mig att bekräfta mig själv. Jag trodde att om andra tyckte om mig, så skulle jag vara okej.

Men när jag verkligen började lyssna på mina egna behov, insåg jag att den verkliga förändringen inte kunde komma från någon annan än mig själv.  Min resa började med att lära mig självmedkänsla. Och det var som att vakna upp från mig egen personliga mardröm.

Plötsligt såg jag på mig själv med nya ögon – och jag insåg att jag aldrig hade behandlat mig själv med den värme och omtanke jag gav till andra.

Det var där förändringen började.  Idag vet jag att jag är värd att vara här, att jag är nog precis som jag är. Och den här insikten har förändrat mitt liv.

Jag lever idag för att hjälpa andra att också hitta hem till sig själva – att hitta sin egen inre värme, acceptans och medkänsla. För vi behöver inte fortsätta vara den vi trodde vi var för andra. Vi kan börja vara den vi egentligen är för oss själva.

Om du, precis som jag, har kämpat med att känna dig värdefull och älskad, är du inte ensam.

Jag vet hur det känns att känna sig osynlig, att inte riktigt få den trygghet och bekräftelse du behövt,
och att ständigt tvivla på ditt eget värde.

Jag vill att du ska veta att det finns en annan väg.